En resenär hade hyrt en åsna som skulle bära honom till en avlägsen del av landet. Åsnans ägare följde med resenären och gick bredvid för att driva åsnan och visa vägen.

Vägen ledde över en trädlös slätt där solen brände som starkast. Hettan blev så påtaglig att resenären till slut bestämde sig för att ta en paus. Eftersom ingen annan skugga fanns att hitta, satte han sig i åsnans skugga.

Hettan hade nu påverkat även åsnedrivaren, lika mycket som resenären, kanske ännu mer, då han ju hade gått till fots. Han ville också vila i skuggan som åsnan kastade och började gräla med resenären. Drivaren hävdade att han hade hyrt åsnan, men inte skuggan den kastade.

Och medan de två var upptagna med att gräla, stack åsnan sin kos.