Kaya hade en blå raket. Den var liten nog att krama och blank som en ny matlåda. Den hade ljusröda fenor och en rund grön knapp där det stod GÅ.

Flip, hennes fickrobot, satt på hennes axel. Flip såg ut som en fågel gjord av skedar. Dess ögon blinkade gult. Klick. Klick.

"Redo?" viskade Kaya.

Flip piipade, "Redo!"

Kaya tryckte på den gröna knappen. Raketen sköt iväg med ett vhooosch som en stor nysning. Upp flög de, förbi det höga trädet, förbi molnen, in i rymdens vida, glittrande tystnad. Det var dagsljust och fullt av färger som när färg snurrar i vatten.

En ljusflod krusade sig framåt. Den svischade och virvlade som band i vinden.

"Bandfloden!" flämtade Kaya. "Låt oss utforska!"

De doppade och dansade längs flodens kurvor. Flip flaxade med små metallvingar. Kaya styrde med båda händerna.

Då hörde de det – ett litet "Hjälp!" som lät som en pipsig leksak.

Kaya kikade ut genom fönstret. En puffbollsutomjording guppade förbi, med färgen av syrén och marshmallows. Dess leende var vänligt, men dess ögon var bekymrade. Bredvid den sjönk en bubbelscooter. Den hade ett hål stort som en kaka.

"Jag är Ploof," sade puffbollen. "Min scooter gick sönder nära Taggmolnen. Jag driver mot Klibbvärlden. Om jag landar där blir jag fast i en vecka."

"Vi kan hjälpa!" sade Kaya.

Flip öppnade blixtsnabbt en liten dörr i sin mage och drog fram ett silverrep. Kaya lutade sig ut och kastade repet till Ploof. Repet fäste sig runt scootern. Kaya drog. Flip drog. Ploof vickade och nynnade.

Raketen drog och drog – och sedan, oj då. En söt, sirapsaktig bris vhoschade förbi. Raketens fenor fick ett lager av blank smet. Motorn lät "glugg glugg."

"Vi är klibbiga!" sade Kaya.

"Min vän driver en rengöringsstation," sade Ploof. "Klockstoppen. Den skakar av smet. Den ligger precis bortom de där pepparmintranderna."

Kaya styrde försiktigt. Raketen gled till Klockstoppen, en flytande plats formad som stora klockor och skedar. En skylt lyste: SJUNG FÖR ATT STARTA.

Kaya flinade. "Det kan vi göra."

Hon sjöng, "La-la-la!"

Flip kvittrade, "Pip-bi-pip!"

Ploof lät, "Ploooooof!"

Klockorna svarade, bong-bing-bong. Hela stationen darrade som en glad hund. Darr darr! Den klibbiga smeten föll av i gnistrande flingor och drev in i ett nät. Raketen vickade sig fri.

"Rent!" jublade Flip.

"Tack, sångare," sade en röst från högtalaren. "Ha en ljus dag!"

"Nu fixar vi din scooter," sade Kaya.

De parkerade nära en bänk gjord av varmt ljus. Flip öppnade en annan dörr och drog fram Bubbeltejp, Lappdottar och en liten pump. Ploof höll sig alldeles stilla.

Kaya satte en rund Lappdott över hålet. Flip pumpade bubblan tills den kändes studsig igen. Ploofs scooter rätade upp sig, glad som en kaka.

"Prova den," sade Kaya.

Ploof studsade. Boing. Boing. Scootern surrade på ett vänligt sätt. Vrrrrr.

"Den fungerar!" Ploof klappade alla sina små händer. "Vill ni komma till Färgparaden för att fira?"

"Ja, tack!" sade Kaya och Flip tillsammans.

De följde Ploof tillbaka till Bandfloden. Andra vänliga utomjordingar ställde upp i en svängig rad – långa som nudlar, korta som godiskulor, en fisk med små hjul och en fnissig kub med en hatt. Alla höll i färgglada drakar. Musik virvlade runt dem. Trummor lät "tum tum". Flöjter lät "tu-du".

Kayas drake såg ut som en blå citron. Flips drake såg ut som en metallfjäder. Ploofs drake var en puff av regnbågstvål.

"Redo?" frågade Ploof.

"Redo!" ropade paraden.

De susade genom loopar och under broar av färg. Drakar strömmade bakom dem. Bandfloden lyste och suckade. Kaya vinkade till en snigel i en blank hjälm. Flip snurrade en loop-de-loop. Ploof virvlade och gjorde konfetti av bubblor. Hurra!

När paraden var slut flöt Ploof nära. "Tack för räddningen," sade den. "Behöver ni en souvenir?"

Kaya nickade. "Något litet."

Ploof tryckte ett litet klockklistermärke på raketen nära den gröna knappen. Det klämtade med ett viskat ding.

"För modig sång," sade Ploof.

Kaya log. "Vi kommer på besök igen."

De vinkade hejdå. Den blå raketen nynnade. Den susade längs Bandfloden, svängde upp mot den blå rymden och vhoschade hem. De landade mjukt i den varma eftermiddagen.

Flip gäspade en liten robotgäspning. "Bästa dagen."

Kaya klappade klockklistermärket. Det klämtade ding. Raketens fenor luktade fortfarande pepparmint. "Blå raketdag," sade hon. "Imorgon, låt oss hitta Fnisskogen."

Flip piipade, "Redo."