En ljus lördag öppnade Nia sin gula verktygslåda. Inuti fanns små hjul som glänsande mynt, en lejonskärm och ledningar lika slingrande som spaghetti. Hennes surfplatta visade stora, färgglada knappar. Tryck. Svep. Tryck.

Nia klickade ihop bitarna. En liten arm snäppte på med ett mjukt plop. Hon satte fast lejonskärmen framtill. Hon lade till två vänliga ögon och ett blinkande ljus. "Hej, Bot," viskade hon. "Ditt namn är Bop."

Nia tryckte på surfplattan. Stora block gled på plats: GÅ FRAMÅT, VÄND, PAUSA, SÄGA HEJ. Hon tryckte på en grön triangel. Bops ljus blinkade. Virr. Pip-pip.

Skärmansiktet lyste upp. "Hej, Nia!" sa Bop med en ljus, hoppfull röst. En liten pixelhand vinkade. Nia klappade. "Låt oss prova en övning," sa hon.

Nia satte fast en lila tejplinje över köksgolvet. "Följ den lila stigen," sa hon till Bop. Bop rullade framåt. Snabbare. Snabbare! Bop susade förbi tejpen och stötte på ett torn av klossar. Klirr!

"Hoppsan," sa Bop.

Nia fnittrade. "Vi går långsamt-långsamt." Hon lade till ett PAUSA-block och ett LÅNGSAMT-block. Bop försökte igen. Den här gången surrade hjulen som ett sömnigt bi. Bop följde tejpen i en mjukt slingrande rörelse och stannade precis vid Nias tår.

Nedför gatan fladdrade en stor banderoll: FIX-MÄSSA! Människor bar trasiga blixtlås, bullriga fläktar och drakar med trassliga svansar. Nia drog Bop i en liten röd vagn. Vagnen gnisslade. Bop pipade med, glad som en sång.

Inne i samlingslokalen stod borden uppradade som ett vänligt tåg. "Kan ni hjälpa till?" frågade en dam med ljusa glasögon. Kritor låg utspridda överallt. En pappersbanderoll hängde som en trött nudel. En garnnystan hade blivit en garnröra.

"Vi kan försöka," sa Nia. Hon tryckte på surfplattan. "Bop, sortera kritorna efter färg. Visa mig ditt bästa robotgrepp."

Bops griparm sträckte sig ut. Nyp. Nyp. Röd med röd. Blå med blå. Gul med gul. Bop nynnade en prydlig melodi och radade upp dem som små regnbågssoldater.

Sedan visade Nia Bop hur man höll ena änden av banderollen medan hon tejpade den andra. "Grepp. Håll. Vänta," sa hon och lade till PAUSA igen. Bop väntade, stilla som en sten, tills tejpen slätades platt.

Sedan försökte Bop zumma mot garnet. Zoooooom! Serpentiner fladdrade. Bop rullade rakt in i dem. "Oj då. Jag är en serpentinburrito," rapporterade Bop, mycket allvarlig.

Nia skrattade och svepte ett finger över skärmen. VÄND VÄNSTER. VÄND HÖGER. BACKA LÅNGSAMT. Bop vred sig fri, skakade av sig glänsande papper som en valp efter ett bad.

En pojke i grön keps drog i Nias ärm. "Min nalle är borta," sa han. "Han heter Pickle. Han har ett grönt öra. Han är mycket blyg."

Nia nickade. "Vi kan leta," sa hon mjukt. Hon tryckte: LJUS PÅ. RULLA LÅNGSAMT. LETA EFTER GRÖNT. PIP OM HAN HITTAS.

Bops lilla ljus glödde varmt och runt. Tillsammans letade de under stolar och bakom lådor. "Inte här," sa Bop. "Inte här heller." Salen luktade lemonad och lim.

Nia pekade på scenen. "Kanske där?" En gardin hängde ner som ett stort rött vattenfall. Det fanns ett mörkt utrymme under.

"Jag går försiktigt," sa Bop. Han sänkte sig och rullade in i den skuggiga glipan. Hans ljus gjorde en gyllene pöl. Dammstjärnor dansade i luften.

"Skannar..." sa Bop. "Skannar..." Han pausade. "Jag ser en luddig sak. Jag ser ett grönt öra. Mål: Pickle!"

Bops grepp sträckte sig ut, milt som en katttass. Nyp. Drag. Ut gled en mjuk nalle med ett sladdrigt grönt öra och en dammig nos.

"Pickle!" ropade pojken. Han tog upp björnen och kramade den hårt. "Tack!" sa han till Bop och Nia.

Alla klappade. Bops skärm visade ett stort leende. Hans ljus blinkade i en glad rytm. "Uppdrag: kramräddning klar," sa Bop stolt.

Damen med ljusa glasögon satte fast ett glänsande blixtklistermärke på Bops sida. "För service och stil," sa hon.

Nia hukade sig bredvid Bop. "Du följde planen och du använde ditt ljus," sa hon. "Imorgon ska vi lära dig att dansa."

Bop pipade en liten melodi. Hans hjul ryckte. Hans arm gjorde en viftande rörelse. "Dansidé sparad," sa han. "Redo att boogiea."

Nia skrattade. Bop skrattade också, vilket lät som tre små klockor. Fix-mässan surrade vidare, full av knappar och pip och nya idéer. Och roboten Bop rullade bredvid Nia, redo för nästa försök, nästa tryck och nästa lilla äventyr.