Lili stod i trädgården bredvid sin rödrandiga raket. Hon kallade raketen för Randis. Bredvid henne trummade Dot, den runda lilla roboten som alltid log.

– Redo? frågade Lili.

– Pip-pip! Redo! kvittrade Dot.

Lili hoppade upp i sätet, spände fast bältet och tryckte på den stora röda knappen. Raketen lät "Whooo... wiii!" och de flög redan över den blå himlen, bland färgglada molnband.

Först gled de genom en regnbågsdimma som kittlade dem lite. Sedan dansade poppande stenar runt dem, som popcorn. Dot kvittrade glatt: – Pip-pip! Det här är kul!

Plötsligt pep instrumentbrädan. – Ding! Ny signal! sa Lili. På skärmen blinkade en stor, rund planet, som om den vore gjord av en bubbla.

– Titta, Dot, en Bubbelplanet! förundrades Lili.

Raketen landade mjukt. Marken var studsig som färsk brödkant. Trädens blad hängde från tunna, färgglada hinnor, och vinden lät som ett finger som gnuggas hårt mot glas: "Whooo-oo." På sjöstranden skrattade små smällar: "Pop-pop!"

En liten varelse kom ut. Den var grön-blå-prickig, dess två studsiga spröt viftade, och den var lika stor som Lili. – Hej! Jag är Zizi! vinkade den. – Kan ni hjälpa? Vårt hus väser!

Lili och Dot följde efter Zizi. En enorm, genomskinlig sfär stod på kullen; inuti flöt blanka möbler långsamt, som i vatten. På sidan av sfären gapade en liten springa: "Hssss..."

– Vårt hus blir trött om luften pyser ut ur det, sa Zizi. – Vi behöver bubbelsaft från Bubbelkällan, och en droppe glänsande kräm. Men Morr, den vresiga stenen, blockerar källan.

– Låt oss skynda oss! sa Lili.

Zizi grävde fram tre hopp-bubblor. – Vi studsar på de här! De skrattade när bubblorna flög dem högt. Bubbelvägen slingrade sig som ett glittrande band mellan kullarna. Luften doftade som färsk lemonad.

Bubbelkällan bubblade i en klipphåla. Öppningen blockerades av en randig sten. Även utan ögon såg den vresig ut.

– Hej, Morr! sa Zizi. – Du blockerar källan. Vi behöver lite bubbelsaft.

Ett djupt "Grrrrr" kom till svar. – Jag stannar hellre här. Bubbelkittlandet är skönt.

Lili knäböjde. – Snälla, sa hon mjukt. Dot visslade under tiden en glad melodi, "Pip-pip, pup-pup, pi-pi-pi!" Lili tog en dunfjäder ur fickan. – Det här kommer att kittla ditt humör!

Hon strök försiktigt på stenens kant. Morr nynnade först bara, "Grrrrr..." sedan brast han plötsligt ut i skratt, "He-he! Hej! Bra, bra! Jag går!"

Morr vaggade iväg, källan befriades. Istället för vatten sprutade silvrig bubbelsaft upp, klingande. Zizi höll en kopp under den. – Full! ropade hon.

De studsade tillbaka till huset. Springan väste fortfarande. "Hsssz..." Lili tog koppen och blåste in bubbelsaften i springan. Dot pumpade med sin lilla arm, "Puff-puff!" Zizi smetade skimrande kräm från en burk på kanterna.

Sfär-huset blev långsamt runt igen. Fönstren, som stora ögon, lyste glatt. Huset flög inte iväg eftersom tunna sockertrådsrep höll det bundet till marken.

Zizis mamma vinkade inifrån sfären. – Hurra! ropade hon. – Kom, drick bubblande lemonad!

Inuti var allt mjukt och svävande. Stolarna gungade långsamt, tallrikarna stod på små bubblor. Lili smuttade på lemonaden. Mungipan klingade av den. Dot blåste bubblor med näsan och skrattade, "Pip-pip-pup!"

– Tack för att ni hjälpte till, sa Zizi. Hennes spröt studsade av glädje. – Jag ger det här till dig. Hon stoppade en liten, genomskinlig sfär i Lilis hand. Inuti bubblan satt en liten klocka.

– Vad är det här? frågade Lili.

– Fickbubbla, sa Zizi. – Om du blåser på den, klingar den när du tänker på en vän.

Utanför blinkade solen lika varmt som en vänlig lampa. Lili kramade Zizi. – Kan vi komma imorgon också? frågade hon.

– Bubblorna väntar alltid, log Zizi.

Lili och Dot studsade tillbaka in i raketen. – Redo? frågade Lili.

– Pip-pip! svarade Dot.

Raketen svischade upp och landade mjukt tillbaka i trädgården. Doften av gräset drog dem hem. Lili höll fickbubblan i handen och knackade försiktigt på den. Den lilla klockan ljöd, "Bing!"

– Vart ska vi åka imorgon, Dot? viskade Lili.

– Dit skrattet pekar, svarade Dot, och den lilla robotens lampor blinkade glatt.