Det är morgon i det stora slottet. Solen skiner och flaggorna vajar. Prinsessan Penny skrattar, Prins Aron hoppar och slottets port står öppen.

Där är en röd pappersdrake. Liten och lätt fladdrar den. Vinden blåser och draken lyfter.

— Vänta, drake! — säger Penny. — Vänta, röda vän! — säger Aron. De springer. De springer.

De springer över borggården. Skor knackar mot stenen. Kocken, i vit mössa och rutigt förkläde, vinkar. — Den flyger åt det hållet! — säger han.

Vid bron stannar de. Vattnet glittrar. En anka kvackar. — Såg du den? — frågar Penny. — Kvack! Åt det hållet! — kvackar ankan.

I trädgården doftar det äpplen. Grönt gräs växer och ett rött äpple glänser. Den röda draken hänger högt uppe i äppelträdet.

Trädet är högt. För högt. Aron sträcker sig. Penny sträcker sig. De når inte.

Bäret, den bruna ponnyn, kommer. Han har en mjuk man och en varm mule. — Hjälper du till? — frågar Aron. Bäret nickar.

Penny klättrar upp. Aron håller i henne och Bäret står stadigt. Penny sträcker ut handen, tar tag i snöret. — Fick dig! — skrattar hon.

De går tillbaka till ängen. Vinden blåser och draken dansar. Penny håller den. Aron håller den. De håller den tillsammans.

Kungariket ler. Slottet tittar på. Flaggorna vajar. Ponnyn frustar. Ankan kvackar.

Draken är röd. Solen är varm. Hjärtat är lätt. Penny och Aron skrattar. Igen. Och igen.