Maja går i sina gula gummistövlar mot Färgglada Torget. Hon visslar: la-la-la. Melodin är mjuk som sockervadd och hoppar som en boll. Ändå stannar Maja.
– Något saknas, säger hon för sig själv. – Jag behöver ett bim-bam!
Från häcken rullar Simi, igelkotten, fram. Han har ett rött band runt halsen, och i tassen håller han två träskedar.
– Klick-klack! ler Simi och slår ihop träskedarna. – Jag följer gärna med dig!
– Vad bra! skrattar Maja. – Låt oss prova!
Klick-klack-klick. La-la-la. Rytmen av deras steg blir ett tipp-tapp under gummistövlarna.
Framför bageriet sträcker sig katten Cili. En liten bjällra glänser om halsen.
– Pling-ling-ling! spinner Cili och går fram till dem. – Får jag följa med?
– Kom! vinkar Maja. – Vi blir tre: sång, klickande, plingande.
Bredvid stuprännan vaggar grodan Borka. Han trummar på en liten hink han har på huvudet med två pinnar.
– Bom-bom-bom! trumpetar Borka och hoppar så högt att vattendropparna skrattar.
– Det här är jättebra! utropar Maja. – Låten är nästan klar!
Ovanpå en grästova gungar syrsan Tobias. Han sätter två grässtrån framför munnen och spelar: piip-piip-piip!
– Lyssna! ropar han. – Jag kan gräs-vissla!
– Toppen! klappar Maja. – Så här blir det ännu dansvänligare!
Det lilla tåget startar. Maja räknar:
– Ett-två-tre!
La-la-la! Klick-klack! Pling-ling-ling! Bom-bom-bom! Piip-piip-piip!
Gatan doftar av nybakade croissanter och blommor. Solen skickar en varm smekning. Fönster öppnas, folk vinkar; hundar viftar på svansarna. En barnvagn guppar också i takt: tipp-tipp.
Maja stannar plötsligt, kisar med ögonen.
– Behöver fortfarande bim-bamet, suckar hon. – Ett runt ljud som verkligen gungar.
– Min bjällra plingar, säger Cili, men det är mer ett 'pling' än ett 'bim-bam'.
– Min hink bankar, nickar Borka, det är mer ett 'bom'.
– Gräset visslar, kvittrar Tobias, det är ett 'piip-piip'.
– Hm, mumlar Simi och knackar på en lyktstolpe. – Bong? frågar han.
– Fortfarande inte det, skrattar Maja. – Kanske hittar vi det på torget.
Färgglada Torget är rymligt och färgstarkt. Färgglada sjaletter hänger på bänkarna, och drakar fladdrar mellan träden. Uppe i ett torn sitter en stor klocka som en rund ost.
– När låter klockan? frågar Maja.
– Snart tolv! ropar bagarfarbrorn från sitt stånd. – Gör er redo!
Maja ställer sig på bänken. Simi kliver upp bredvid henne. Cili viftar med svansen, Borka rättar till hinken, Tobias stryker grässtråna.
– Ett-två-tre! räknar Maja mjukt.
La-la-la!
– Klick-klack!
– Pling-ling-ling!
– Bom-bom-bom!
– Piip-piip-piip!
Folk samlas runt dem. De klappar mjukt: klapp-klapp. Maja sjunger:
– Vind springer, sko knackar, hjärta skrattar och sjunger. Träsked trummar, klocka plingar, groda bom-bom, syrsa med piip-piip.
Då tar tornklockan ett djupt andetag och slår:
BIM–BAM! BIM–BAM! BIM–BAM!
Majas ögon lyser upp.
– Det är det! ropar hon. – Vi har bim-bamet!
BIM–BAMet ansluter till sången. Knackandet faller på plats, plingandet ler, bom-bomet gungar, piip-piipet kittlar. Torget andas med rytmen. Hunden skäller 'vov-vov' som om den vore en liten trumma.
När klockan tystnar varar magin fortfarande. Publiken klappar: klapp-klapp-klapp!
– Vilket musicerande! säger bagarfarbrorn. – Vad kallar ni er?
Slut
