En girigbuk hade grävt ner sin skatt på ett hemligt ställe i sin trädgård. Varje dag gick han dit, grävde upp skatten och räknade alla guldmynt för att försäkra sig om att allt var i behåll. Han gjorde så många besök vid platsen att en tjuv, som hade iakttagit honom, anade vad som fanns gömt. En natt grävde tjuven i tysthet upp skatten och försvann med den.

När girigbuken upptäckte vad som hade hänt blev han utom sig av sorg; han grät och slet sönder sina kläder.

En förbipasserande hörde honom gråta och frågade vad som hade hänt.

”Mitt guld, åh mitt guld!”, grät girigbuken. ”Någon har rånat mig!”

”Ditt guld? Där i det där hålet? Varför la du det där? Varför hade du det inte i ditt hus, så att du kunde komma åt det lättare när du behövde köpa saker?”

”Köpa!”, ropade girigbuken upprört. ”Vad skulle jag köpa för något? Jag kom aldrig på något att köpa.”

Främlingen tog upp en stor sten och kastade den i hålet.

”I så fall”, sa han, ”kan du täcka över den där stenen istället. För dig är den värd precis lika mycket som skatten du just förlorat!”