En häger gick stillsamt längs bäcken. Hans ögon var fästa på det klara vattnet, och hans långa hals och spetsiga näbb var redo att snappa åt sig en lämplig frukostbit. Det klara vattnet vimlade av fisk, men herr Häger var svår att tillfredsställa den morgonen.

"Inga småfiskar för mig," sa han. "Sådan knapphändig kost passar inte en häger."

Nu simmade en fin ung abborre nära.

"Nej verkligen," sa hägern. "Jag skulle inte ens bry mig om att öppna näbben för något sådant!"

När solen steg lämnade fiskarna det grunda vattnet nära stranden och simmade ner i de svala djupen mot mitten. Hägern såg inga fler fiskar, och till slut var han mycket glad över att få äta en liten snigel.