Solen skiner. Mimi är en liten kanin. Hon har en blå halsduk. Hon har en röd hink i handen. Hon går till parken. Rutschkanor används, och gungor svingas. "Jag ska hjälpa till idag," säger Mimi.

Under bänken sitter en boll fast. Taggis, igelkotten, stampar. "Jag når den inte." Mimi sätter sig på huk. Hon når in med hinkens handtag. Knack, knack, bollen rullar. Hopp, bollen är ute! Taggis skrattar. "Tack, Mimi!" Mimi ler. "Varsågod."

Vid sandlådan sitter Lili, kattungen. Hon har ingen hink, bara en liten sked. Sanden är bara en liten, ledsen hög. Mimi går dit. "Här är min röda hink." Lili glittrar! De skottar. Torn, torn, torn! Port, dike, bro! Slottet växer. "Titta, så högt!"

På vägen glider Krullis, snigeln. Ett stort löv ligger framför honom. Lövet är blött och tungt. Krullis rör sig långsamt. Mimi lyfter lövet. Vägen är fri! Krullis glider vidare. "Tack," viskar han. Mimi vinkar.

Parken är full av skratt. Bollar studsar. Spadar klingar. Vänner går hand i hand. Mimi skuttar. "Jag hjälpte till idag." Hennes hjärta är varmt. Solen är varm också. Solen skiner vidare.