Pricken är en liten nyckelpiga. Hennes kappa är röd med svarta prickar. Solen skiner starkt. Trädgården är full av liv. Gräset är grönt och blommorna doftar.

Suri, snigeln, kryper långsamt, långsamt. PLOPP! En stor groda, grön, blöt och glänsande, hoppar i närheten. Grodan knuffar honom och bladet halkar. Suri darrar.

Pricken darrar också. Hon talar med en liten röst, men hon säger: – Stopp! Skada honom inte! Bladet är Suris. Turen blir din också. Vänta du med.

Grodan blinkar, snörvlar till en gång. Han säger: – Bra. Jag knuffas inte. Jag sitter. Vi väntar. Suri ler. Pricken ler också.

Vinden kommer. Hopp! En gul boll dyker upp! Pipi, den lilla ankan, ropar. Bollen faller i vattnet. Pricken är rädd för vatten. Det är kallt och stänker.

Pricken tar ett vassrör. Hon knuffar bollen med det. Knuffar, knuffar, knuffar. Bollen kommer ut ur vattnet. Pipi skrattar. Klapp-klapp. Pricken flämtar, men ler, stående.

Pricken är liten. Pricken är modig. Liten kropp, stort hjärta. Trädgården är tyst nu. Vänner är nära.