Ett ringande ljud fyllde luften, och Lili öppnade dörren. På tröskeln stod en liten låda, prydd med ett färgglatt klistermärke där det stod: "Mormors Verkstad". Lili satte sig på knä och packade upp den. Inuti verkade en handstor, silverfärgad robot le mot henne. På hans mage blinkade en lysande prick.

— Pip! — kvittrade roboten.

— Du får heta Pricken — skrattade Lili. — Välkommen hem till oss!

Pricken hade två små hjul, som rullskridskor, och en mjuk antenn som vickade åt vänster och höger. Bakom en liten lucka på ryggen passade en tuschpenna perfekt. Lili tryckte försiktigt in pennan.

— Ritar du åt mig? — frågade hon.

Pricken vände sig om, hans lysande prick blinkade livligt, sedan satte han fart: pip-pip, zoom-zoom! På pappersarket ritade han en snirklig linje, en spiral, och sedan ett stort leende huvud. Lili jublade.

— Vi gör en väg åt dig! — sa hon.

I rummet klistrade Lili färgglada pilar på golvet. Den röda pilen betydde: kör framåt. Den blå cirkeln: sväng. Den gula fyrkanten: stanna och kika runt. Pricken tittade på, hans ljusprick nickade med en liten blinkning vid varje signal.

— Redo? — frågade Lili.

— Pip! — kom svaret.

Pricken sprang framåt. Han följde den röda pilen, svängde vid den blå cirkeln och stannade verkligen vid den gula fyrkanten. Lili klappade händerna.

— Du är verkligen smart!

I det ögonblicket dunsade något mjukt från barnrummet. Lili sprang för att undersöka. Rävis, den mjuka räven, hade glidit ner från sänghörnet och kilat in bakom den höga bokhyllan.

— Åh, Rävis! — Lili böjde sig ner. Men hennes arm var för kort, och springan var mörk och dammig.

Lili tittade tillbaka på Pricken.

— Hjälper du till?

— Pip-pip! — svarade roboten och blinkade menande.

Framför hyllan glittrade en blöt fläck på mattan. En droppande gummistövel hade lämnat en våt fläck där. Prickens hjul snurrade försiktigt men slirade på vattnet.

— Oj, det här är en pölbana — sa Lili. — Vi behöver en bro!

Lili tog snabbt fram två träklossar, en träslev och några tågbanebitar. Träklossarna blev pelarna. Träsleven och tågbanespåren blev bron. Försiktigt lade hon bron över pölen.

— Prova! — uppmuntrade hon.

Pricken drog sig upp på bron: pip-pip, zoom. Han rullade stadigt framför hyllan.

— Vänta, det är mörkt där inne — sa Lili.

Hon lyfte en liten ficklampa från nyckelringen och fäste den med färgglad tejp på Prickens antenn.

— Nu kan du se.

— Pip! — glimtade ljuset.

Pricken försvann in under hyllan. Lili hörde hans hjul surra mjukt: shh-shh. Ficklampans stråle dansade i dammet. Rävis öra blixtrade fram men fastnade i hörnet på en bok.

— En slevarm behövs! — förklarade Lili.

Hon tog en liten plastsked och fäste den vid Prickens sida, vilket skapade en smart robotarm. Pricken försökte knuffa på Rävis, men ljuset på hans mage började att mattas.

— Åh, hans ström håller på att ta slut!

Lili plockade upp laddsladden, men uttaget var för långt bort och sladden var för kort.

— Vad ska vi göra... vad ska vi göra? — hon trummade med fingrarna. Sedan tändes en idé i hennes huvud.

Från lådan drog hon fram en liten, blå fickladdare. En grinande blixt var ritad på den. Lili pluggade in den korta kabeln i Prickens rygg och fäste fickladdaren ovanpå roboten, som en liten ryggsäck.

— Kommer det att fungera så här? — viskade hon.

— PIIIIP! — Prickens röst ljöd glatt, och hans ljusprick strålade ett starkt, varmt ljus.

Pricken dök försiktigt under Rävis, och med sin slevarm lyfte han honom lite, sedan började han långsamt och tålmodigt knuffa. Rävis kropp svischade ut från springan, gled och damp mjukt ner i Lilis knä.

— Hurra! — ropade Lili och kramade Rävis först, sedan försiktigt Pricken också. — Tack, min vän!

Pricken vände sig om och ritade med tuschpennan ett stort leende ansikte på golvet, och bredvid ritade han tre små hjärtan. Ljuset på hans mage pulserade lyckligt.

— Vad är det för skramlande och pipande? — Mamma stack in huvudet.

— Räddningsuppdrag! — sa Lili allvarligt. — Pricken räddade Rävis.

Mamma log.

— Smarta idéer och kluriga hjul.

Lili klippte en liten skylt av kartong och ritade på den: "Räddningsrobot". Sedan klistrade hon den på Prickens sida.

— Imorgon bygger vi ett garage åt dig, Pricken. Och en ny väg med pilar, kurvor och tunnlar!

Pricken dansade lite på sina hjul.

— Pip-pip ho-ho!