Tess drog på sina blanka stövlar och kikade in i spiltan. Hennes ponny, Sunny, lyfte sin mjuka, sammetsnos och gav en glad fnysning.

"Redo, Sunny?" frågade Tess. "Idag är det showdag!"

Sunny flaxade med öronen. Hans man var flätad med blå garnrosetter som skumpade när han skakade på huvudet. Tess borstade honom tills pälsen lyste som varm honung. Ladugården doftade hö och äppelskivor. Utanför sjöng fåglar när trailerrampen öppnades med ett klonk.

På showområdet var ängen prickad med ljusa färger. Orangea koner stod som vänliga träd. Ett litet krysshopp såg ut som en regnbågsbro. En blå matta bildade en låtsaspöl. Band fladdrade från ett vitt staket och en liten klocka hängde vid mållinjen.

Fröken Lärka, tränaren, vinkade. "God morgon, Team Tess! God morgon, Sunny!" Hon knackade på sin mössa. "Kom ihåg, långsamt och stadigt. Hälar ner. Andas."

Tess ledde Sunny till uppvärmningsridbanan. "Gå på, tack," sa hon, precis som fröken Lärka hade lärt henne. Klipp-klopp, klipp-klopp gick Sunnys hovar. De övade att stanna. "Whoa." De övade att trava. "Trav på!" Tess höll stadigt i tyglarna med sina små händer och tog långa, modiga andetag.

Milo och hans ponny, Peppar, travade förbi. "Lycka till!" ropade Milo.

"Du också!" ropade Tess tillbaka. Hon klappade Sunnys hals. Hans man kittlade hennes handske.

Då fladdrade en randig flagga nära det lilla hoppet, fladd-fladd! Sunny ryggade och skuttade åt sidan. Tess vaggade men satt kvar i sadeln. "Det är okej," viskade hon. "Det är bara en fladdrig flagga."

Fröken Lärka gick fram. "Låt honom titta," sa hon. "Låt honom tänka. Ni är ett team."

Tess andades in. "Vi kan vara modiga tillsammans," sa hon till Sunny. Hon lät honom sträcka halsen för att nosa på flaggan. Sunny blåste ut ett varmt vhoosh. Flaggan fladdrade igen, men nu var det bara en fladdrig sak som gjorde ett roligt ljud.

"Duktig pojke," sa Tess. "Låt oss prova det lilla hoppet." Sunny spetsade öronen. De travade till krysshoppet och poppade över med ett mjukt dunk. Tess fnissade. "Vi hoppade regnbågen!"

Snart var det dags. En röst ljöd från högtalaren: "Nummer Sju, Tess och Sunny, till ridbanan!"

Tess mage kändes pirrig som ingefärsläsk. Hon kramade Sunnys sidor försiktigt. "Gå på," viskade hon. De passerade grinden och världen blev en grön cirkel med ljusa orangea koner, den blå pölen och det lilla hoppet. Folk klappade mjukt. Sunnys öron spetsades framåt.

"Banan börjar," ropade fröken Lärka från utsidan. "Ni klarar det!"

"Först konvävningen," sa Tess till Sunny. De travade vänster, höger, vänster mellan konerna. "Duktig pojke!" Konerna var nära, men Sunny stegade försiktigt, hovarna klapprade mot gräset som trumslag.

Näst kom den bestämda rutan på marken. "Stanna," sa Tess. Sunny stannade med alla fyra hovarna inuti. Tess räknade, "Ett... två." Hon klappade hans hals. "Gå på."

Den låtsaspölen glimmade blått. Sunny blinkade. Tess kände honom tänka. "Det är en sjö för ankor," sa hon, "Men vi är bergsponnyer idag." Hon andades djupt. "Trav på!" Sunny fnös, sedan stegade han, steg-steg, över. Publiken gav ett litet jubel.

Det sista var det lilla krysshoppet med den fladdriga flaggan bredvid. Sunnys öron lutade framåt. Tess tittade dit hon ville gå – över regnbågen och mot klockan. "Vi kan göra det," sa hon till honom. "Jag är med dig." Hon räknade mjukt, "Ett, två. Ett, två."

Sunny tog ett modigt andetag. Hans axlar lyfte. De hoppade det lilla hoppet med ett popp! Flaggan fladdrade, men nu lät det som applåder. Tess skrattade högt.

De travade till klockan. Tess lutade sig och ringde den med ett ding!

Utanför ridbanan klappade Milo. Fröken Lärka strålade. "Vacker ridning," sa hon. "Ni lyssnade. Han lyssnade. Lagarbete."

Vid prisutdelningsområdet gav en snäll domare Tess ett band som var solgult som lemonad. "För Bästa Partners," sa domaren. "Ni var smidiga och modiga."

Tess fäste bandet på Sunnys betsel. "Det matchar din man," sa hon till honom. Sunny knaprade på en morot och dunkade sin mjuka nos i hennes axel.

På vägen hem vilade Tess kinden på Sunnys varma hals. "Vi gjorde det," sa hon.

Sunny suckade en lycklig suck och fnyste. Klipp-klopp, klipp-klopp gick de, redo för nästa showdag och nästa lilla regnbåge att hoppa – tillsammans.